Tänkte inte använda Tibia i avel även om hon var en bra hona. Bra storlek, snäll i flock och snäll att hantera. Hon är efter två mycket fina råttor. Men systern parades här med en av mina hanar. Samma hane hade varit passande till Tibia och hade ingen annan bra hane som kändes tillräckligt passande. En frisk, sund med bra psyke och mjuk. Hennes linje hade även gått vidare så jag tänkte ta en från systerns avkomma istället. Men av ren impuls lust övertog jag ett par äldre omplaceringar från en i Danmark.
Där dök underbara Mattis upp som svepte mig med storm. Efter en lång resa där han och kompisarna delade bil med illrar. Så det första han gör när jag hälsa är att vara en degklump som börjar slicka på mig. Kärlek vid första ögonkastet. Var redan då rätt gammal och brorsan som var med hade redan börjat bli lite bakbenssvag. Men det var samma med hans bror. Supermjuk häng. Direkt harmonisk och lugn. Massa pussande och gos utan minsta stress över att få träffa hund för första gången och känna lukten av illrar.
Mattis bror, en stor snygg agouti hade varit mitt första val att använda i avel. Men han hade tyvärr börjat tappa lite muskelmassa. Tyvärr bärare av skuggat. men deras supermjuka harmoniska psyke och så fräscha vid den ålder. Kunde inte låta bli att börja tänka tanken att försöka få vidare Mattis. Pratade med uppfödaren som var helt okej med att han gick i avel. Var rätt bra hälsa bakom, med en del riktigt gamla släktingar. Verkade även va rätt bra temperament.
Lite velande om hona. Återkom alltid till Tiba som det till slut även blev. Hon kändes passande till Mattis. Fast hon nu inte var tecknad och troligen inte bar russian blue. Parningen kändes som ren temperaments parning med stor tanke på hälsan. Ende som kunde varit bättre är delen om bakbenssvaghet på hanar bakom dom både.
Är inte så mycket för temperaments parningar så velade in i det sista med att ta kullen. Vill gärna matcha in mer än bara temperamentet om jag kan. Mattis kändes som nått väldigt bra i temperamentet som den bra hälsan vid den åldern han var. Hade varit roligare att hinna söka upp en hona som hade varit även passande med färg/teckning.
Men peppar peppar så bar Tibia på en överaskning att bära på russian blue ändå. Får se hur all mink bakom Tibia slår ut med att bleka/blaska när de blivit äldre. Sköna var att det pointade bakom Mattis inte dök upp. Älskar pointat men skulle vilja hålla det lite undan tibias del.
Slutade med att bli bättre än förväntat. Rätt bra storlek på de små. Nyfikna, sociala, framåt, busungar och mjuka att hantera. Får hoppas det håller i sig till vuxen ålder.
En av få hela kullar som blivit kvar så här länge. Har nya hem till alla. Men sällan jag har så här svårt att välja på vem som skall stanna eller flytta.
Där dök underbara Mattis upp som svepte mig med storm. Efter en lång resa där han och kompisarna delade bil med illrar. Så det första han gör när jag hälsa är att vara en degklump som börjar slicka på mig. Kärlek vid första ögonkastet. Var redan då rätt gammal och brorsan som var med hade redan börjat bli lite bakbenssvag. Men det var samma med hans bror. Supermjuk häng. Direkt harmonisk och lugn. Massa pussande och gos utan minsta stress över att få träffa hund för första gången och känna lukten av illrar.
Mattis bror, en stor snygg agouti hade varit mitt första val att använda i avel. Men han hade tyvärr börjat tappa lite muskelmassa. Tyvärr bärare av skuggat. men deras supermjuka harmoniska psyke och så fräscha vid den ålder. Kunde inte låta bli att börja tänka tanken att försöka få vidare Mattis. Pratade med uppfödaren som var helt okej med att han gick i avel. Var rätt bra hälsa bakom, med en del riktigt gamla släktingar. Verkade även va rätt bra temperament.
Lite velande om hona. Återkom alltid till Tiba som det till slut även blev. Hon kändes passande till Mattis. Fast hon nu inte var tecknad och troligen inte bar russian blue. Parningen kändes som ren temperaments parning med stor tanke på hälsan. Ende som kunde varit bättre är delen om bakbenssvaghet på hanar bakom dom både.
Är inte så mycket för temperaments parningar så velade in i det sista med att ta kullen. Vill gärna matcha in mer än bara temperamentet om jag kan. Mattis kändes som nått väldigt bra i temperamentet som den bra hälsan vid den åldern han var. Hade varit roligare att hinna söka upp en hona som hade varit även passande med färg/teckning.
Men peppar peppar så bar Tibia på en överaskning att bära på russian blue ändå. Får se hur all mink bakom Tibia slår ut med att bleka/blaska när de blivit äldre. Sköna var att det pointade bakom Mattis inte dök upp. Älskar pointat men skulle vilja hålla det lite undan tibias del.
Slutade med att bli bättre än förväntat. Rätt bra storlek på de små. Nyfikna, sociala, framåt, busungar och mjuka att hantera. Får hoppas det håller i sig till vuxen ålder.
En av få hela kullar som blivit kvar så här länge. Har nya hem till alla. Men sällan jag har så här svårt att välja på vem som skall stanna eller flytta.
Födda: 16/7 2016
|
Antal: 9 födda
|
Hanar
Honor
Luxio - Flyttat Nina K
Silver Black db En kandidat som ev stannar, ev söker hem. Blev att hon flyttade till en härlig familj. |